Tre frågor till Malin Sallstedt

Hallå där Malin Sallstedt,

sjukgymnast och praktiserande medlem i SSFP,
varför arbetar du med filosofisk praxis?

Det är kul och inspirerande. Jag är nyfiken och lär mig både om mig själv och dem jag möter. 

Filosofisk praxis tillför något som traditionellt inte ingår i rehabilitering eller sjukvård. Att få tillgång till filosoferandet är att få tillgång till frågorna och ifrågasättandet. Få tillgång till den fenomenologiska undersökningen av ett begrepp som vid första anblicken verkan så bekant, men som efter en kort stund börjar lösas upp i konturerna. Det syns i folks ögon och kroppshållning när begreppet vidgas och man förstår att det finns mer att hämta än man först trodde. 

Vad inspirerar dig i ditt arbete med filosofi?

Två saker utkristalliserar sig direkt:
1. Den glädje och fascination som väcks hos människor som får tillgång till filosoferandet.
2. Den jämlikhet som uppstår, då jag får lämna min "expert"-roll.
Vanligtvis inom rehabilitering och vård finns det en hierarki mellan patient och personal. Där personalen är högre upp och patienten är längre ner i rang. När man för in filosoferandet möts man som människor, kring det allmänmänskliga och då suddas hierarkierna ut. Speciellt om man har som en regel (i samtalet) att inte hänvisa till filosofer eller någon annan, utan att man använder sig själv och sina egna erfarenheter/tankar.

Vilken filosofisk fråga intresserar dig mest?

Existentiella frågor i allmänhet. Acceptans, mitt värde, självständighet och hur jag ser på mina val brukar vara bra startskott. Just nu är begreppet lidande väldigt spännande. Att jag fått tillgång till begreppet lidande och börjat filosofera kring det. Begreppet håller på att lösas upp och något nytt framträder för mig.

Malin Sallstedt, Sjukgymnast och praktiserande medlem  

Malin Sallstedt, Sjukgymnast och praktiserande medlem