Nordiska konferensen 2016 - en reflektion

Kalle Grill, praktiserande filosof och medlem av SSFP:s advisory board, deltog i planerandet av och ledde samtalen vid den 6:e Nordiska konferensen. Här är hans reflektion över konferensen:

Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis stod nyligen värd för den 6:e nordiska konferensen i filosofisk praxis: Två dagar på ABF-huset med sex föreläsningar, lika många samtal i grupp, två panelsamtal, två meditationer, och mycket gott fika. Rubriken var en fråga: What is the Art of Philosophizing? Frågan besvarades av sex inbjudna talare utifrån olika begrepp eller aspekter: Adam Wallenberg pratade om dissonans, en sorts brist på harmoni, och vilken roll den kan spela i filosofiska samtal; Ann Pihlgren pratade om kreativitet och utforskande och jämförde utifrån detta konst (art) och filosofi; Finn Thorbjørn Hansen pratade om förundran som ett lämpligt och kanske ofrånkomligt förhållningssätt till vissa typer av problem; Heidi Karlsen pratade om sokratiska samtal i skolan mot bakgrund av elevers sociala hierarkier och om att undersöka negativa fenomen som exempelvis rädsla; Riku Välitalo pratade om auktoritet som en förutsättning för att föra in nya kunskaper i ett samtal; och vår förenings grundare Tulsa Jansson pratade om praktiska begränsningar man möter som filosofisk praktiker, främst tidsbegränsningar och behovet av att förhålla sig till uppdragsgivares förväntningar.

Som medlem av program-kommittén var jag med och jobbade fram inriktning, talare och innehåll. I den funktionen var jag först skeptisk till rubriken "What is the Art of Philosophizing?" Jag tyckte den var vag och lite pretentiöst. Jag ville hellre ha "The Practice of Philosophical Practice", kanske mest för att det vore lite så där underfundigt (men knappast mindre pretentiöst?). Föreningens vice ordförande Adam Wallenberg drev dock Art-linjen och så fick det bli. I efterhand tycker jag det var en utmärkt rubrik som avgränsade och inriktade diskussionerna väl: What is the art of philosophizing? Is it an art? In what way is it not an art? What is an art anyway? If philosophizing was an art, what would it be like?

Annars är jag mest stolt över två saker med programmet: För det första att vi istället för att en i taget ställa frågor till föredragshållaren delade upp oss i mindre grupper och diskuterade föreläsningen utifrån ett par avslutande frågor. Detta skapade en intensiv interaktivitet och, tror jag, en starkare social gemenskap. För det andra att vi hade flera inslag som var mer meditativa och inlyssnande. Jag ledde själv på lördagen en sorts avslappning och reflektion över dagen, med en titt in i det "inre rummet". På söndagen ledde Michael Weiss en guidad inre resa där vi hittade filosofiska konstverk som sedan togs till utgångspunkt för diskussion om filosofins natur. Mot slutet av konferensen hade vi en avslutande eftertanke kring temat där vi parvis gav varandra obruten uppmärksamhet, innan ordet släpptes fritt. Det som då sas om filosoferandets natur tyckte jag var mycket kärnfullt och klokt och yttrades i stor stillsamhet. Tyvärr var jag lite för upptagen av att leda samtalet för att riktigt kunna minnas själva innehållet!

En av poängerna med dessa konferenser är att sammanföra utövande praktiker främst från Norden. Det var mitt intryck att det syftet uppfylldes väl och nådde sin kulmen under konferensens allra sista pass, när representanter för de olika länderna berättade om saker på gång men också om utmaningar och utvecklingar inom sina verksamheter. När turen kom till Island kom överraskningen att man tog på sig att arrangera nästa års konferens. Konferensen har tidigare hållits i Köpenhamn 2011, Lund 2012, Oslo 2013, Helsingfors 2014, Århus 2015 och nu alltså 2016 i Sverige och Stockholm. Planen var annars att fortsätta varvet till Norge. Men nu ses vi nästa år i Reykjavik!

Kalle Grill